»Varje möte har sin tid»
»Varför försvinner kärleken? Den fanns ju, den fanns verkligen. Jag var så lycklig att jag inte märkte något runt omkring. Älskade, levde bara för honom. Och så missade jag när han förändrades. Naiv dumbom. Förtjänar det. Jag slappnade av. Och det fick man inte göra.» Malin tittade ut genom fönstret på träden som gungade i vinden. Isen på gatorna var strödd med sand. Några dagar utan snö, och gården hade blivit svart.
»Jag tänkte bara på att tvätta och stryka, laga god mat. Men han ville ha passion, ville ha en ung kropp. Medelålderskris. Jag såg ju att han försökte verka yngre. Trodde han ville hålla fast tiden… Undrar om hon lagar mat bra? Eller äter de på restaurang? Herregud, vad tänker jag på? Det är så tungt. Det har gått flera månader, och jag kan inte sluta grubbla. Jag kommer aldrig vänja mig.
Vad är det för datum idag?» Malin funderade. »Det är väl den fjortonde. Gamla nyårsdagen. Och här sitter jag hemma som en gammal käring. Okej, nu fixar jag mig och går och handlar.»
Hon ställde den tomma kaffekoppen i diskhon och gick in i badrummet. Hon vred på vattnet, tog av sig morgonrocken och klev in i badkaret. Hon tryckte på handtaget för att byta till duschen, men det fastnade. Malin tryckte hårdare, och då gick det av, föll ner i badkaret medan vatten sprutade från både kran och dusch. Hon försökte stänga av vattnet, men det gick inte.
Hon fick kliva ur badkaret och stänga av vattnet vid huvudkranen. Vattnet slutade spruta, men en tunn stråle rann ändå. Malin tog inte på sig den genomblöta morgonrocken. Barfota gick hon in i sovrummet, hittade ett par joggingbyxor och en t-shirt. »Så där, då var jag färdig med duschen. Allt går åt skogen. Nytt år, samma gamla problem. Hur många gånger sa jag inte till honom att vattenväxlaren hakar upp sig, men han orkade aldrig fixa det…» muttrade hon för sig själv medan hon torkade upp vattnet från golvet.
Sedan ringde hon till bostadsbolaget. Det måste väl finnas någon jourhavande? De långa signalerna i luren irriterade henne. Om ingen svarade, vad skulle hon göra? Ringa sin man? Nej, hon tänkte inte ödmjuka sig inför honom. Då hördes en trött kvinnoröst i luren:
»Ja, hallå?»
Malin kunde nästan se framför sig en arg, överviktig kvinna, utmattad av alla samtal och klagomål.
»Min kran har gått sönder i badrummet», ropade Malin, utan egentlig anledning.
»Har du stängt av vattnet?» frågade rösten i andra änden.
»Ja.»
»Rörmokaren kommer på måndag», svarade kvinnan.
»På måndag? Ska jag vara utan vatten i två dagar? Alla rör går genom badrummet, köket och toaletten.»
Det hördes en irriterad och utmattad suck i luren.
»Rörmokaren är på ett annat jobb. När han är klar, kommer han till dig. Jag ringer honom nu.»
»Hur länge måste jag vänta?» skrek Malin i luren, rädd att kvinnan skulle lägga på. »Vattnet rinner fortfarande. Tänk om röret brister?»
»Snälla du, vänta bara. Rörmokaren kommer när han kan.»
Malin ville fråga hur länge det skulle dröja, men det hördes redan upptagetton i luren. »Får väl vänta. Herregud, vad har jag gjort för att förtjäna det här?» En stund till skällde hon på mannen som lämnat henne ensam med gamla kranar. Men vad hjälpte det?
I tv:n gick någon tv-serie. Snart blev Malin så upptagen av den att hon glömde bort vattnet. När det ringde på dörren mindes hon inte genast vem som kunde komma. Hon tittade på klockan – bara en timme och tjugo minuter hade gått. Det var snabbt.
Hon öppnade dörren. Där stod en respektingivande man i sextioårsåldern, gråhårig och välklädd.
»Var det du som ringde efter rörmokare?» frågade han.
»Är du rörmokare?» undrade Malin misstroget.
»Ser jag inte ut som det?» Mannen log, och skrattrynkor spred sig från ögonvrårna.
»Inte direkt. De brukar vara mer…» Malin gjorde en vag gest med handen.
»Jo, du har rätt. Jag är inte rörmokare. Men jag kan fixa din kran.»
