På sommarstugan dök det upp en mus. Klara säger att jag, som man, måste “fånga den här lilla odågan innan den äter upp vår stuga.” Jag undrade bara om det inte är kattens jobb att fånga möss, eller om det verkligen är mitt ansvar.
I kattens frånvaro övergår hans arbetsuppgifter till mig, förklarade Klara. Jag har redan lärt mig att sova, äta och latja, nu är det dags att jaga. Eller har jag förlorat min jaktinstinkt? För mig börjar jakt med en älg. Men Klara vill inte vänta tills älgarna börjar kliva in. Hon hotade med att kalla in grannen Jocke.
Den där Jocke förstör hela vår sommarstuga. Han klipper gräset som en Asagud, är inte rädd för kor, och stjäl ved bättre än jag. Nu är han dessutom en musfångare. Jag köpte en flöjt à la Råttfångaren från Hameln.
Jag spelade ”När en flicka talar kärleksfullt”, sedan en Mazurka av Ogin. Musen brydde sig inte. Däremot kom grannkvinnan och erbjöd sig att avsluta den vi tydligen slaktade. Då byggde jag en fälla av rör och motvikter. Instruktionerna hittade jag på YouTube. Videon heter “40 möss på tre minuter”. Vi köpte bete i affären. Klara valde majskrokar för 10 kronor till musen. Jag sa “det är väl lyxigt” och valde havregryn för 3 kronor. Kassörskan trodde jag snålade med Klara.
Hon hade aldrig sett en så snål person. YouTube framställer möss som korkade varelser. Det är inget annat än en Hollywood-kliché. En riktig mus känner till fysik och kan läsa. Den är extravert, kommer ut för att titta på brasan i öppna spisen, sätter sig mitt på golvet. Den besökte min rörfälla, åt allt och gick därifrån med en känsla av tacksamhet. Då köpte jag en klisterkartongfälla.
Musen skulle fastna. Jag la ut allt, strödde havregryn. Musen åt både kartong, klister och gryn. Sådan härlig aptit hos en varelse. Jag studerade alla typer av fällor. (Vissa slår till på fingrarna av ren leda.) Jag sov i köket med ett armborst.
Jag hörde ironiska fnissar underifrån spisen. För oss och musen hade denna sommarstuga blivit för trång. Och sedan drunknade den. I toaletten. Av sig själv. När Klara är på gott humör säger hon att musen ville dricka och halkade.
Om man gör Klara arg, säger hon att musen dränkte sig själv därför att det är outhärdligt att leva med mig. Egentligen fungerade flöjten. Inte direkt, för jag är inte Per Gudmundson, och jag kan inte dränka varelser med två toner.
För första gången dog någon av min musik, precis som Klara förutspådde.
