För ett halvår sedan blev jag överlämnad till ett barnhem och faster sålde mina föräldrars lägenhet på svarta marknaden.
När jag var fem år gammal blev jag föräldralös. Min faster, pappas syster, tog hand om mig. När mina föräldrar fanns i livet saknade vi ingenting. De hade höga positioner, vi bodde i en rymlig lägenhet och hade ett litet sommarhus utanför staden. Men när mina föräldrar dog, förändrades allt.
Faster uppfostrade sin dotter, Gabriella, men vi hade svårt att hitta något gemensamt. Kusinen gjorde narr av mig hela tiden, trots att hon var yngre. Fastän faster Anna verkade trevlig mot främlingar, var hon i själva verket snål och kall. Hon missade aldrig en chans att utnyttja en situation. Jag fick aldrig se någon ömhet, stöd eller höra ens ett vänligt ord från henne.
Från barndomen tillhörde städning, diskning och förbud mot TV-tittande mina sysslor, medan godis bara köptes till Gabriella. Snart sålde faster pappas bil. Mammas kläder och smycken försvann, medan faster och hennes dotter började se allt mer välklädda ut. De gick ofta på kaféer och restauranger, men tog mig aldrig med.
Som barn insåg jag inte att Anna hade sålt all egendom och påstod att pengarna gick till att uppfostra mig. Efter några år flyttade vi till fasters lägenhet, en etta i utkanten av staden. Ett halvår senare blev jag placerad på barnhem och faster sålde vår lägenhet.
Det var svårt att vänja sig vid de nya förhållandena, men jag acklimatiserade mig snabbt. Jag fick en god utbildning och efter examen hyrde jag en liten lägenhet. Jag arbetade i en stormarknad som städerska, men det hade lovats mig en befordran. En dag kom ägaren, herr Lennart, till butiken.
När herr Lennart såg mig, bjöd han efter jobbet in mig till sitt kontor. Där var det bara han. Han bad mig att berätta om mig själv och vad mina föräldrar hade arbetat med. Jag delade min historia från början.
Ägaren log och sa att han mindes mig som liten. Han hade varit vän med mina föräldrar. För några år sedan startade han ett företag och öppnade en kedja av butiker, och de bygger nu ett nytt köpcentrum. När renoveringen är klar skulle de behöva en chef och erbjöd mig tjänsten, men jag saknade rätt utbildning.
Jag var på väg att tacka nej när herr Lennart lovade att hjälpa mig skaffa utbildningen jag behövde. I en sådan situation kunde jag inte säga nej. Studierna var svåra men intressanta. Jag klarade det utan problem, och efter kursen väntade den lovade erbjudandet, som dessutom var välbetald.
Flera år gick. Jag köpte en egen två-rumslägenhet. En dag knackade min kusin på dörren. Jag vet inte hur hon och faster hade fått veta var jag bodde nu, men Gabriella sa i en befallande ton att jag borde släppa in henne och hjälpa henne hitta ett jobb.
Kusinen hade ingen högre utbildning, så jag erbjöd henne ett deltidsarbete som lokalvårdare. Hon blev upprörd, avvisade erbjudandet och ringde genast sin mamma. Faster skrek i telefonen att jag var skyldig henne, för all tid och omsorg, och att om det inte vore för henne, skulle jag inte ha varit där jag är idag. Hon hotade med att hämnas om jag inte hjälpte Gabriella.
Det var blandade känslor. Under dessa år vi inte haft kontakt, hade hon inte förändrats. Men jag hade förändrats och jag är inte längre den lilla, försvarslösa flickan jag en gång var. Jag bestämde mig för att jag inte behövde vare sig en sådan faster eller kusin.
