Inga pengar kvar, bara en krona på kreditkortet och kylen är tom

Pengar är slut, även på kreditkortet finns bara en enda krona kvar av krediten, kylskåpet är tomt…
Och från gräset stirrar två vackra men väldigt hungriga ögon på dig. Hur skulle en normal person agera i en sådan situation?
Vem vet! Elin har aldrig betraktat sig själv som normal, så hon stod inte inför något val. Vad spelar det för roll om man hungrar tillsammans eller ensam? Tillsammans är det ändå lite roligare, tillsammans blir allt lite mer intressant.
Men kattungen tittade bara, och ville inte låta sig fångas. Hela kattens uppsyn sade tydligt och klart:
– Du där, kvinna… Rör mig inte med händerna! Jag känner er, ni kommer klappa ihjäl mig men inte ge mig mat. Lägg maten här, lägg den här! Det här är en bekväm plats, hur länge ska jag behöva snurra runt här?
Elin fick jaga kattungen en stund. Båda blev helt andfådda… Den lilla katten blev trött och gav till slut upp.
– Okej, ta mig, jag är trött.
Kattungen i händerna var nästan omärkbar. Den vägde ingenting – som om det inte fanns något annat än den fluffiga pälsen. Vad höll kattens själ vid liv?
Bara kraften av en katts ande och viljan att leva – kattungen hade nämligen inte fått något att äta på två dagar. Och innan dess hade den knappast levt i överflöd.
En torkad pizzabit, en halv köttfärsbiff och resterna av en glasspinne hade slickats av. Det var allt den lilla, hungriga kattungen fått tag på sedan den blev lämnad utan sin mamma.
Elin bar katten och funderade. Svält kan ibland vara bra, det skulle inte skada hennes figur. Men barnet måste ju äta! Hon bestämde sig för att lägga sin stolthet åt sidan.
Den stoltheten hade ställt till det i hennes liv. Endast av stolthet delade hon inte den gemensamma lägenheten med sin man. Trots att han under deras två äktenskapsår varit otrogen!
På grund av denna stolthet avvisade hon hjälp från sina föräldrar. Och denna stolthet drev henne till en helt främmande stad. En stad där hon var helt ensam – utan familj, utan vänner och utan pengar.
Men för kattens skull glömde Elin sin stolthet.
Hon gick in i en liten butik, nära hemmet. Där trängdes folk: en halvsnurrig gubbe, ett ungt par och en äldre dam.
– Hej. – Elin vände sig till försäljaren.
– Du känner mig, jag bor i huset intill. Kan jag få låna två påsar med blöt kattmat? Jag betalar tillbaka om några dagar, just nu har jag inte ett öre. Men så fort jag får lön kommer jag och betalar… Jag har tagit hand om en liten kattunge och har inget att mata den med.
Den halvsnurriga mannen gav Elin en tung blick.
– Två påsar? Kom igen nu! Hur ska det mätta en kattunge? Du behöver köpa nötkött! Väg upp det där stycket åt mig. Och torsk, två bitar. Vad kostar det?
Han betalade och räckte påsen till Elin.
– Här, mata din pälstuss. Två påsar, säger du. Tss, kvinnor…
Han mumlade och gick iväg.
– Ta lite mjölk, flicka lilla.
Den äldre damen kom fram till Elin och räckte fram en literförpackning.
– Den lilla kattungen tycker om det här. Ta den, för den lilles skull.
Hon suckade sorgset och gick sin väg. Det unga paret utbytte en blick och förstod varandra utan ord. Flickan gick fram till disken:
– Vi tar tio påsar kattmat, bröd, ris och filmjölk.
Som du förstår, allt detta fick Elin. Hur pinsamt det var för henne inför människorna, men de gav allt av eget hjärta.
Elin bar hem katten och maten. Kattungen pep och försökte nå påsen. Doften av färskt kött gjorde den lilla galen.
Och Elin kunde inte förstå… Hur kunde det bli så? Ensamma hade de det svårt och mörkt. Elin hade precis lyckats få jobb och första lönen skulle inte komma förrän i slutet av veckan.
Kattungen hade också gått hungrig i flera dagar. Men idag, när hon tog in den, rörde den flera, så olika människor.
Hemma, efter middagen, lekte de två tjejerna (stora och lilla) och på natten spann den lilla tacksamt vid hennes axel.
– Tror du att det var jag som matade dig?
Elin smekte den lilla tassen och frågade katten.
– Du har fel. Det var du som mättade mig!